Aila Joanna Brunnberg

Har stängt av. Har stängt av helt. Stängt av det mesta. All elekronik. Förutom att jag sitter här. Har låst in mig i min egna bubbla och det enda som finns här är jag och mina funderingar. Jag brukar vända mig hit ibland när jag blir djup och mina funderingar blir djupare än havets bottnen. Vad vill jag? Vad känner jag? Hur mår jag? Jag vet mycket, men, jag vet inte allt.

 

I 4år har jag präglats med en kompanjon vid min sida. Kompanjon i form av en pojkvän. Ingen kompanjon finns kvar. Och... jag mår över förväntningarna förvånandsvärt bra. Faktiskt, jag mår bra. Jag känner mig fri och jag bygger sakta men säkert upp en bild av vem jag själv egentligen är. Jag är jag, så långt har jag kommit. Men min ungdom har spenderats mer på att lära känna människan vid sidan av, än människan som jag själv faktiskt är. Jag vill så mycket. På bara några veckor så vet jag vad jag vill, och det jag vet, är att jag vill göra mycket.

 

Jag vill skratta, gråta av lycka, ligga under bar himmel och se stjärnorna, resa jorden runt, springa i sanden under solnedgången, dansa till soluppgång, drömma mig bort i palmernas värld, åka skidor på energifyllda skidresor, spendera lyxigare dagar i frankrike och italien, flytta, flytta till västkusten, spendera liv i norge, sverige, danmark?  vara rädd av förväntan, träna, träna massor, ha mål som tar mig någonstans.

 

Listan kan göras lång, och den ska, sakta men säkert bockas av. Jag ska ägna mig allt och lite till, och när jag gjort det, då ska jag unna mig lite till, sen ska finna min drömprins. Men just nu, ska jag bara vara själv. Varför? Jo, för att jag förtjänar att stänga av. Att spendera tiden med mig själv, att finna mig egna bubbla, där bara jag finns.

Så, nu vänder vi kapitel och börjar om.