Aila Joanna Brunnberg

Hej alla från Sverige!
Nu ska jag berätta om en utav de värsta dagarna i mitt liv.. håll i er för här kommer min berättelse ( haha! )

Dagen då vi skulle bege oss från den finaste platsen på jorden, jo nämligen paradiset koh lipe.
Dagen började tidigt. Jag och Anton vaknade tidigt den morgonen som aldrig annars. (okej mamma och pappa väckte oss som vanlig av en knackning på dörren) Vi studsade upp, slängde på oss lite kläder och kilade vidare till frukosten.. frukosten som inte mättade våra magar alltför bra men visst gick det an. Efter frukosten begav vi oss till våran bungalow för att packa ut från rummet innan utcheckning.. resväskan blev tjockare och tjockare fast det känns som vi inte shoppat någonting alls.. man blir väl lite "shoppingblind". Efter att alla våra väskor stod uppradade i väntan på att longtailbåten skulle ta oss ut till pråmen där speedboaten skulle ta oss in till fastlandet så hade vi 2timmar kvar att avnjuta på den kriiitvita stranden och solen stekte på som bara den! Speedboaten gled fram på vattnet och inga som helst vågor fanns ute på havet.. 2 timmar och sen var vi inne på fastlandet, skönt tänkte vi en bit påväg.! Inne på fastlandet raggade vi upp en taxi som på 3 timmar tog oss vidare till Hat Yay. Inne vid staden hade vi 3timmar på oss innan den såkallade "enkla" nattbussen skulle ta oss till färjan som tog oss vidare över till ön Koh Samui. Väl i Hat Yay var alla utsvultna, en tanke slog oss allihoppa "underbart nu kan vi få i oss lite god mat och sedan sätta oss på bussen och försöka sova". Vi lämnade kvar bagaget på ett ställe där taxin till bussen skulle utgå från. Vi sprang runt i den där jekla staden och letade efter matställe efter matställe.. tillsut gav vi upp och klev in i en någolunda resturang. Eftersom vi alla tyckte att det var varmt ute (40+ är väl tillräckligt för att gå i shorts och linne?) så hade vi inte långbyxor och tjocktröjjor som alla andra.. märkligt tänkte vi. Väl inne på resturangen som var ganska högljud så slängde personalen en snabb blick på oss lika snabb blick som de fick tillbaka utav oss. Alla i hela resturangen blev tysta och vi fick alla blickar emot oss, en hel del snea eftersom alla som satt där inne var kineser.. pappa vände på klacken och vi förstod att där skulle vi inte bli långvariga. Men kurrandes magar forsatte vi emot ställe där vi lämnat av bagaget för de om några kan ju försöka berätta vart det kan finnas en resturang med thaifood.. de såg fundersamt på oss och sedan pekade de åt höger och sa längre upp på gatan. Vi knatade på med tomma magar och visst hittade vi väl en pytteliten resturang som knappt var thai.. Vi satte oss ner och fick menyerna. pappa började med att säga "steamed rice pleas" de tittande frågande på honom och pappa sa "nej inte ett ord engelska, next resturant!" Jag som hade köpt nya flipflops började på skavsår medens jag såg en stor skyllt på en vägg där de varnade för råttor... Inte ett dugg konstigt tänkte jag eftersom soporna låg här och där utspridda över gatan. Men inte orkade väl vi tänka på det när vi sprang runt i ett chinatown letandes efter någon ätlig mat alls. Vi sprang in på nästa resturang och fick in någon sörja inte gott alls, jag åt det klibbiga riset och hoppades på att det skulle mätta magen för några minuter. Vi knatade kvarter för kvarter då pappa stannade och pekade mot en bil.. just precis de skyltarna som varnade för råttor var inget skämt. Det var flera råttor stora som katter som sprang runt och letade i sporesterna som låg utspridda.. Efter en låång timme kom vi tillbaka till bagaget. Pappa och Anton orkade inte följa med någon mera stans och jag och mami begav oss till ett varuhus för att leta reda på en riktig toalett eftersom vi ville byta om. Vi hittade en enda riktigt toalett på ett stort varuhus med 5våningar.. Väl på utkik efter något ätbart i varuhuset så tittade jag upp för en sekund och insåg att alla kineser tittade på en.. jag var den enda som var blond där.. som de aldrig sett en blondin och för en sekund kände jag mig som en hollywoodstjärna i en råttstad omringad av kinerser.. illa. Jag och mamma tog oss ut och väl när vi fick syn på anton och papi så såg vi även de stora råttorna som sprang bakom ryggarna på de. Vi tog med oss allt bagage och bestämde oss för att sitta inne tills taxin kom.. 1 timme satt vi "isolerade" och hoppades på att råttorna inte kom in genom den öppna dörren ist springer den största kackerlackan jag någonsin sett in genom dörren.. fytusan. Taxin kom och vi fick sitta på flaket tillsammans med 5killar från malaysia. De frågade massa om vart vi kom ifrån hur länge vi stanna i staden osv. Alla tittade frågade på varandra och sa tillslut i kör "2timmar räcker i den här råttstaden". Efter 20minuter stillståendes på falket så började bilen att rulla.. jag tänkte efter när jag såg vart vi åkte och förstod att här hade jag varit förut. Det visade sig att taxikillen åkte ett varv runt kvarteret och stannade och väntade på ännu mera folk som skulle få plats på det trånga flaket. Väl på bussterminalen så var bussen försenad, kackerlackor kryllade det om. Tillslut på bussen som skulle bli helt okej, (trodde vi) så när det väl var fullproppat med folk så trängde de in ännu några flera. Jovisst var det kinerser som kom bärandes på plaststolar och satte sig i hela gången. Väl med ett stopp var 15minut och knappt någon sömn och lite mat i magen så var vi äntligen framme vid färjan 6på morgonen. Vi möttes av en fruktansvärd stank när vi klev av, en stank som fick en att vilja spy. Väl på färjan så somnade jag och anton , efter 1 timme och 40 minuter var vi iland på Koh Samui.. Fortfarande den där stanken och jag blev riktigt förvånad när någonting grymtade bakom min rygg. Men visst var den en stor lastbil med 80-90 pallade grisar i burar som lämnade färjan bakom sig, riktigt vidrigt.. uschfyochblä! Tog en taxi och väl framme vid hotellet visade det sig att hotellet var riktigt lyxigt med bra bäddar bra mat och varm dusch, vilket fick oss ett litet hopp i livet igen. Alla tog sig en dusch och satte sig vid frukostserveringen. underbart! När de sedan frågade mig vid frukosten om jag ville ha bacon tackade jag strängt nej till det.. (haha). En eftermiddag som blev helt avslappnad, bara chillat och somnat på beachen. riktigt slappt, vílket behövdes. Killarna tog sig en tur på vattenskotrarna.. NU på kvällen har vi ätit i stan och shoppat lite. Nu ska vi äntligen få lägga oss ner i sängarna och sova en lång natt ist sittandes på en trång buss., underbart!
Imorgon ska vi till annas kvarter och vi ska umgås och shoppa lite, ska bli kul att visa anna thailand. Hoppas ni alla andra i sverige har det bra, 8 dagar kvar här sen lyfter vi med planet emot Sverige. Home Sweet Home.

Kramar från familjen brunnberg..

Om några dagar får jag träffa den finaste jag har, min underbara pojkvän martin som är riktigt saknad! <3